Väck liv i det gamla parkettgolvet
I många lägenheter i Vasastan, på Södermalm och i Kungsholmens äldre kvarter ligger det golv som har varit med i hundra år. Ekstav i fiskbensmönster under en heltäckningsmatta från 70-talet, furuplank som någon har målat brun eller en mosaikparkett som slipats så många gånger att spikhuvudena börjar synas. Ett sådant golv går ofta att rädda, men det tål inte vilken behandling som helst.
Om du funderar på att låta någon slipa ett trägolv i en äldre bostad är det värt att först förstå vad golvet är gjort av och hur mycket det har kvar att ge. Den här texten handlar om just de gamla golven, där ett misstag inte går att slipa bort.
Börja med att läsa golvet
Innan någon maskin startar behöver du veta vilken sorts golv du har. Det enklaste sättet är att lyfta bort en tröskel eller ett ventilgaller och titta på kanten av en stav eller planka.
- Massiv stavparkett av ek eller bok är vanligt i hus från 1920 till 1950. Den har ofta flera millimeter trä ovanför sponten och tål i regel flera slipningar.
- Furuplank finns i många sekelskifteshus. Plankorna är tjocka, men de är ofta spikade ovanifrån och kan ha slipats ner tidigare.
- Mosaikparkett från 50- och 60-talen är tunnare och limmad direkt mot underlaget. Den tål färre slipningar.
- Lamellparkett med ett tunt slitskikt av ädelträ förekommer där någon har bytt golv senare. Med ett skikt på bara några millimeter klarar den kanske en eller två lätta slipningar.
En tumregel bland golvläggare är att varje ordentlig slipning tar bort ungefär en halv till en millimeter. Ser du spikhuvuden, spontkanter eller mörka streck mellan stavarna är golvet redan tunt. Då kan en lättare behandling vara klokare än en full slipning.
När du inte ska slipa alls
Det låter motsägelsefullt i en text om golvslipning, men ibland är det bästa beslutet att låta bli. Statens fastighetsverk, som förvaltar slott och historiska byggnader, skriver i sina skötselråd för känsliga miljöer att gamla golv är värdefulla och helst ska bevaras utan att lackas eller slipas. Där rekommenderas torr rengöring i första hand och vatten bara med måtta.
För en vanlig bostadsrätt är det sällan så strängt, men principen är bra att ha med sig. Ett golv med vacker patina och lite slitage kanske bara behöver en grundlig rengöring, en mellanslipning med fint papper och ny olja. Det kostar mindre, tar mindre tid och sparar trä till nästa generation.
Olja, lack eller såpa
Valet av ytbehandling påverkar både utseende och hur du kommer att sköta golvet i framtiden. Tänk på hur hushållet faktiskt lever.
Lack ger en tålig yta som är lätt att torka av. Den passar en barnfamilj med hund i en hall där grus kommer in varje dag. Nackdelen är att slitna partier inte går att laga punktvis, och nästa gång krävs ofta en ny slipning.
Olja eller hårdvaxolja tränger in i träet och låter eken behålla sin varma ton. Ytan kan fräschas upp med ny olja där den har slitits, utan att hela golvet behöver slipas. Det kräver lite mer underhåll men åldras vackert.
Såpa är det traditionella sättet för furugolv. Golvet blir ljust och matt med tiden och sköts genom att man skurar med såpa och kallt vatten. Har golvet tidigare varit lackat måste det slipas helt rent innan såpbehandlingen kan fungera.
Ett viktigt säkerhetsråd gäller oljan. Trasor och sliprondeller som är indränkta i linolja eller hårdvaxolja kan självantända när de torkar. Lägg dem i en hink med vatten eller i en tät plåtburk, och ställ den aldrig bredvid ett element.
Dammet och grannarna
Slipdamm är finare och sprider sig längre än man tror. Arbets- och miljömedicin vid Region Östergötland har sammanfattat en färsk nordisk riskbedömning av trädamm och gränsvärden. Den pekar på att dammet kan ge luftvägsbesvär och astma, och att långvarig exponering ökar risken för en ovanlig form av näscancer. Bedömningen tyder också på att dagens svenska gränsvärde kan vara för högt satt.
För dig som privatperson handlar det om några enkla åtgärder:
- Se till att maskinerna har effektivt dammutsug som töms ofta.
- Använd andningsskydd med partikelfilter, även när du bara går in för att titta.
- Plasta in dörröppningar och ställ ut det som inte ska få damm på sig.
- Låt barn och husdjur bo någon annanstans under slipdagarna.
Grannarna hör maskinen genom bjälklaget, särskilt i äldre hus med träbjälklag. Sätt upp en lapp i trapphuset några dagar innan, med datum och ungefärliga tider. Läs också föreningens ordningsregler, eftersom många har fasta tider för störande arbete.
Laga först, slipa sedan
Ett gammalt golv har ofta skador som måste åtgärdas före slipningen. Lösa stavar limmas fast, större springor mellan furuplankor fylls med smala trästickor och spikar sänks så att de inte river upp slippappret. Mörka fläckar kring element och vid balkongdörren kan vara gamla vattenskador. Ibland går de att slipa bort, men ibland behöver enstaka stavar bytas mot begagnade från en byggnadsvårdshandel.
En realistisk tidplan
För en trea på cirka 75 kvadratmeter ser det ofta ut ungefär så här:
- Dag ett: möbler ut, lister lossas, grovslipning och kantslipning.
- Dag två: lagningar, mellanslipning, finslipning och noggrann dammsugning.
- Dag tre: första lagret olja eller lack.
- Dag fyra och framåt: fler lager och sedan torktid innan möblerna kommer tillbaka.
Ställ in dig på att bo någon annanstans minst ett par nätter. Lacken kan kännas torr efter några timmar, men den behöver betydligt längre tid för att härda helt. Mattor bör vänta ännu längre.
Ett gammalt Stockholmsgolv är en del av lägenhetens själ. Med lite tålamod, rätt behandling och respekt för hur mycket trä som finns kvar kan det hålla i ytterligare femtio år.